"morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste
solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild. det är
en kväll för en sång, tänkte snusmumriken. en ny visa som ska ha
en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara
hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas
med sig själv."

- det osynliga barnet, tove jansson.