"och när du gick blev natten dubbelt så svart"
- shakespeare

att plugga är som ett tåg. det tar lång tid att komma igång, men när man väl kommit igång går det bra. men är man dum och stoppar går det väldigt sakta att komma igång igen.

skulle gärna skriva något här, om jag bara visste vad.

..har fastnat med skägget i brevlådan.

jag får inte längre panik av att ha brödsmulor i sängen, nu när jag har dig.

någon filosof sa "följ ditt hjärtas röst".

"håll käften", sa jag. 

delphine-gay de girardin sa "livet är nu".
"just det", sa jag.

känner mig hungrig, på livet. och på mat.

rutiner, vardag, verklighet, bla bla bla. känner mig mesta bara la la la.

det är typ som att alla dina ord gör så att det kittlar, så jag bara vill fnissa mest hela tiden.

läste någonstans idag, att nostalgi nu är trendigt. haha, tänkte jag och funderade på när nostalgi ens var omodernt.

rensar ut det gamla, inte för att jag vill ha bort det egentligen, utan mest för att göra plats åt det nya.

töm ditt hjärta, likt en kvinna som tömmer ut sin handväska på ett bord.

"om du tänker lika tvinnat som du talar måste det vara förbannat svårt att hitta inne i dig"
 -hallonbäcken, lina forss

om det är något jag verkligen fascineras av, så är det entusiastiska människor. spelar inte så stor roll vad det gäller, engagerade människor överhuvudtaget är bara något som gör mig glad på något vis.

och plötsligt blev världen bara så himla vacker.

vi bara sjunger med, och låtsas förstå vad det är vi sjunger. det är liksom lite utav poängen.

jag tror att alla känslor man någonsin kommer att känna är unika, javisst. men ofta kan man känna igen en känsla, vilket kan vara bekvämt, eftersom man sedan tidigare vet hur man ska hantera den.

den här känslan är alldeles ny. och jag gillar den.

plattityd; typ banal, meningslös, utsliten, som framläggs som viktig och original. antar att det låter ungefär som en beskrivning av mig. nej, skoja bara.