hundar skiter, hussar och mattar skiter i att plocka upp.

bäddar inte sängen. trivs.

skulle vilja skriva något här,  men nej, jag gör inte det.

"aldrig mer skulle hon vara sådär självsäkert, egocentriskt vacker som bara tonårsflickor är och inga andra" ur 'norwegian wood' av haruki murakami

ungefär såhär sa jag och världen godmorgon till varandra idag.

delphine-gay de girardin sa "livet är nu",
"just det", sa jag.



och smaken av smaklöshet smakade så stark att jag inte kunde äta mer.

enligt personlighetstesterna är vi lika han och jag. och visst

har de rätt, för vi förstår varandra så bra, kalle och jag.

på andra sidan sjön hejar alla på varandra. det bara är så.

när ingenting hände, hände allt
när allting hände, hände inget

tänker på att det är så lätt att tycka om personer efter att man har sett dem skratta.

"vill till skogen"
"vi åker till skogen"

och allt bara kommer igen
men inget kommer fram
bla bla bla

"det var sannerligen inte så dumt att säga någonting som inte var så dumt". -ur hundraåringen av jonas jonasson

"oh say can you see my eyes? if you can then my hair's too short"

jag ba tittade upp



filmnödig

stänga av
stänga ut
öppna upp
mer än någonsin

nu för tiden är mina förhållanden till män ofta väldigt korta. sedan en tid tillbaka håller jag mig till karl marx och bon iver. kanske en eller två veckor, sedan byter jag.

upptäcker.

jag är glad över att jag är lång. speciellt på konserter.



om

kanske man borde göra nåt coolt?

en såndär känsla man vill stoppa i en liten fin ask och bara spara.

mösshets
låtsasglädje
lite förväntan
tror jag
näe
inga sura miner nu
då får man inte vara med

dagens uppgift

jag tycker det är gulligt när okända gubbar går fram till mig och frågar om det är jag som är greta garbo när jag har på mig min svarta hatt.

"...än klappar hjärtat med friska slag
och den ljusnande framtid är vår".

jag sitter här och är klar. vad nu klar innebär.

för en sekund kan jag få en känsla av att jag vet ganska mycket, förstår ganska mycket och har erfarit ganska mycket. nästa sekund inser jag att jag fortfarande sitter hemma i mitt flickrum och besväras över att matrester fastnar i tandställningen.

jag försöker att rycka på axlarna emellanåt, men alla i min omgivning ser att ryckningen bara är konstlad, den är inte riktig.

"morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste
solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild. det är
en kväll för en sång, tänkte snusmumriken. en ny visa som ska ha
en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara
hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas
med sig själv."

- det osynliga barnet, tove jansson.

på min kom-ihåg-lista skriver jag upp att jag måste göra en inhandlingslista för de mediciner från min packlista som måste inhandlas. vet inte vad det är med mig och listor, men något är det definitivt.

ibland vill jag bara krossa spegeljaget. trots att det kan orsaka mig sju års olycka så kommer de i allafall ge mig sju år av frihet.

kanske ska börja göra sånt jag borde istället för sådant jag vill.
även om vissa säger att så ska man inte tänka, så tror jag man behöver det.
ibland.
vem vet.

det är lite spännande med begagnade kläder, ibland när de blir varma kan man känna lukten av någon annans svett. någon främmandes svett. som att svettet legat där och gömt sig.

"lugn, prins harry är fortfarande singel", haha, jo jag känner mig lugn. harry är fräsch.

En ung, fin Per Oscarsson.

"använder man tandtråd regelbundet, då är man en sån där människa som har koll på livet"

vi pratade lite allmänt, en vän och jag. vi pratade om ålder och livet, och sånt. det var tyst en stund och sedan sa hon som avslut "tänk vad lång tid vi har kvar att leva!", i precis samma ögonblick tänkte jag säga "usch, vad kort vi har kvar att leva". våra personligheter lyste igenom, och jag skämdes lite.

näe, ingenting.

idag är det mars. det betyder att jag byter ut renarna som hänger i mitt fönster till duvor.

kaffe och vackra tankar i en soffa.

måste man ta sig långt bort för att inse att man inte hade behövt röra sig överhuvudtaget?

en såndär låt som får en att andas lite lättare

http://www.youtube.com/watch?v=K1qSfEmagZg

dricker morgonkaffe i sängen.
det går bra nu.

lyssnar lite på cellomusik.
blir hänförd.

mäter med fel mått. ingenting kommer ju att passa då. borde sluta.

om vi bara vore något mer, mer än bara nästan lika snygga.

saker i mitt liv som förändras:
tycker simpsons kan vara kul, på riktigt
börjar få visdomständer
tycker att 70-tals byxor är skitsnygga
börjar gilla tonfisk

"vår" sade någon. och det kittlades i öronen.

senaste flugorna:
brieost
gobble gobble
konsthistoria
hundtandsmönster
sovmorgon
att vara ineffektiv

fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
låt professorerna utreda,
de har betalt.
ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
sätt på dig kappan.
släck ljuset i tamburen.
stäng dörren.
låt de döda balsamera de döda.

här går vi nu.
den som har de vita gummistövlarna
är du.
den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
och regnet som faller över oss båda
är regnet.
- werner aspenström

"goodbye is the new hello".

det har nog aldrig stått så stilla, men jag har aldrig förut haft så svårt att hinna med.

det är märkligt hur vissa artister lyckas pricka så rätt. det är som att de funnit all inspiration till sin musik - just i mitt huvud.

en planerare utan koll.
en perfektionist utan ordning.
en tänkare med ett tomt huvud.
en pessimist med en längtan.



.. och årssammanfattningar kan säkert vara roliga för vissa, mest för en själv. år 2010 har jag haft en stilla och glad vinter, en ljus och händelserik vår, en mysig och ivrig sommar samt en tankspridd och drömmande höst. och nu försöker jag mest att se framåt, och det med ett leende på läpparna.

nytt år - egentligen inte så märkvärdigt alls, men vi människor kan i och med detta få grepp om tiden lite lättare, vi kan försöka få grepp om historien, och vi kan försöka att bli hoppfulla och förväntansfulla inför framtiden.