"...än klappar hjärtat med friska slag
och den ljusnande framtid är vår".

jag sitter här och är klar. vad nu klar innebär.

för en sekund kan jag få en känsla av att jag vet ganska mycket, förstår ganska mycket och har erfarit ganska mycket. nästa sekund inser jag att jag fortfarande sitter hemma i mitt flickrum och besväras över att matrester fastnar i tandställningen.

jag försöker att rycka på axlarna emellanåt, men alla i min omgivning ser att ryckningen bara är konstlad, den är inte riktig.

"morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste
solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild. det är
en kväll för en sång, tänkte snusmumriken. en ny visa som ska ha
en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara
hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas
med sig själv."

- det osynliga barnet, tove jansson.

på min kom-ihåg-lista skriver jag upp att jag måste göra en inhandlingslista för de mediciner från min packlista som måste inhandlas. vet inte vad det är med mig och listor, men något är det definitivt.

ibland vill jag bara krossa spegeljaget. trots att det kan orsaka mig sju års olycka så kommer de i allafall ge mig sju år av frihet.

kanske ska börja göra sånt jag borde istället för sådant jag vill.
även om vissa säger att så ska man inte tänka, så tror jag man behöver det.
ibland.
vem vet.